Jag lägger ner.
Jag är så trött på alla spel. Saken är att jag inte orkar anstränga mig längre, eftersom det inte betyder något och det tar bara mer på min energi. Det var lättare förr, till viss del. Även fast man var så rädd för att synas, så rädd för att ta plats, så rädd för att finnas. Varför skulle jag bryta mig ur mitt skal och helt plötsligt ha åsikter om allt? Jag ångrar mig. Jag vill inte vara någon som är sin "egen". Jag vill bara vara med. Just nu säger jag imot allt jag har byggt upp, men jag är besegrad.
Jag är hellre feg. Jag kan vara nån annan än mig själv, ännu en gång. Det är lätt att vända sig efter hur folk vill att man ska vara. Okej, jag blir den.
För övrigt så är det fortfarander iskallt utomhus. Skulle behöva en promenad, men kylan slår för hårt. Hejdå.
/ Fega jäveln.
(Vet inte om det är så smart att publicera detta inlägg, men so what?)
Jag är hellre feg. Jag kan vara nån annan än mig själv, ännu en gång. Det är lätt att vända sig efter hur folk vill att man ska vara. Okej, jag blir den.
För övrigt så är det fortfarander iskallt utomhus. Skulle behöva en promenad, men kylan slår för hårt. Hejdå.
/ Fega jäveln.
(Vet inte om det är så smart att publicera detta inlägg, men so what?)
Kommentarer
Postat av: Josefin
Jag vet precis hur det känns. Den där känslan av att ge upp och bara följa med strömmen. Det är så enkelt och så lätt, men vad man inte tänker på då är att man ofta sårar mer människor när man inte vågar stå för sina åsikter och bara håller med alla andra. Man ljuger för sig själv och det leder till att man slutar tycka om den man blivit.
Det är jävligt jobbigt att ställa sig upp och gå emot strömmen. Det är tufft, men jag lovar att när man gjort det så blir det lättare efter ett tag. Jag gjorde det och jag känner mig stolt över mig själv!
(Nu snackar jag bara från egen erfarenhet, din situation är säkert helt annorlunda)
Finns här som stöd närhelst du behöver det.
Trackback
