rockyourpantsoff

Det är konstigt hur saker och ting förändras. Jag tänker tillbaka på stunder man delat med människor som nu har passerat och sånna som håller sig kvar. Livet blir aldrig som man tänkt sig och jag har ingen aning om hur mitt liv kommer att se ut om 10år. I det sista har man bara sig själv och jag gillar inte mitt sällskap.

Jag fastnar alltid i mina tankar och rädslor och glömmer helt bort vad jag har. Jag känner mig som en dålig vän, flickvän och familjemedlem. Jag måste lära mig att gå vidare och bli stark. Det finns saker som alltid kommer följa med mig och som jag får leva med, men man kan inte fastna i frustrationen. Gör det bästa av det!

Saknar umgänge och skratt. Ska vi ta ett glas vin? :)