rockyourpantsoff

Jag har drömmar, precis som alla andra. Men jag vet att jag aldrig kommer att uppnå dem och jag accepterar det! Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Om jag ska utbilda mig till något eller bara söka första bästa jobb jag kan få. Det kanske inte gör mig lycklig, men man måste ju arbeta med något även om det inte är just det arbetet man brinner för. Vi alla måste ha ett leverbröd. Så är det bara.

Målen jag strävade efter förr, var att jag skulle sätta min hälsa först. Nu får jag bara acceptera att jag kanske måste leva med en del saker och inse att det kanske aldrig kommer bli hundra procent okej, men jag tror jag kan hanskas med det. Nu vill jag bara leva mitt liv. Se, uppleva och känna. Göra det bästa av det, innan jag levt mitt liv utan att ha tagit risker.

Ett litet mål jag har är att flytta ifrån Norsjö. Får börja där och det vet jag kommer att ske, men kanske inte just nu men snart. Jag kan inte bara tänka på mig själv nu, utan även den jag valt att dela min tillvaro med. Alltså min pojkvän. Jag mår bra med honom och vet att jag behöver honom vid min sida för att orka. Han har mer ljus som han brinner för, därför gör jag allt för att han ska få uppnå det han vill. Jag vill dela hans lycka.