Jag är snart ingen tonåring...
Snart blir man 20år. Har inte önskat mig något speciellt, förutom en bra dag och en rolig helg! Ska nog boka tid för gaddning nummer 3! Måste bli klar med med överarmen nån gång :) Det blir en bra present till mig själv :)
David är i Stockholm med bandet för deras andra spelning på Broder Tuck. Hoppas det går bra för de "små" sorkarna. Jag håller tummar och tår ;)
Nu ska jag se om jag hittar påskris så jag kan pynta lägenheten lite. Gult är fuuult, eeeeeller?
(Bilden har jätte mycket med inlägget att göra!)
Shinedown - Bully
My love.
Något jag vill göra.
Jag vill göra en kosmetisk tatuering. Hatar mina ögonbryn! Det är väldigt ljusa och jag tycker verkligen det är jobbigt att måla dem. Så får helt enkelt slå till, dock inte nu. Det är ju inte gratis, tyvärr!
Bild ifrån google.
Framtiden.
Jag har drömmar, precis som alla andra. Men jag vet att jag aldrig kommer att uppnå dem och jag accepterar det! Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Om jag ska utbilda mig till något eller bara söka första bästa jobb jag kan få. Det kanske inte gör mig lycklig, men man måste ju arbeta med något även om det inte är just det arbetet man brinner för. Vi alla måste ha ett leverbröd. Så är det bara.
Målen jag strävade efter förr, var att jag skulle sätta min hälsa först. Nu får jag bara acceptera att jag kanske måste leva med en del saker och inse att det kanske aldrig kommer bli hundra procent okej, men jag tror jag kan hanskas med det. Nu vill jag bara leva mitt liv. Se, uppleva och känna. Göra det bästa av det, innan jag levt mitt liv utan att ha tagit risker.
Ett litet mål jag har är att flytta ifrån Norsjö. Får börja där och det vet jag kommer att ske, men kanske inte just nu men snart. Jag kan inte bara tänka på mig själv nu, utan även den jag valt att dela min tillvaro med. Alltså min pojkvän. Jag mår bra med honom och vet att jag behöver honom vid min sida för att orka. Han har mer ljus som han brinner för, därför gör jag allt för att han ska få uppnå det han vill. Jag vill dela hans lycka.
Målen jag strävade efter förr, var att jag skulle sätta min hälsa först. Nu får jag bara acceptera att jag kanske måste leva med en del saker och inse att det kanske aldrig kommer bli hundra procent okej, men jag tror jag kan hanskas med det. Nu vill jag bara leva mitt liv. Se, uppleva och känna. Göra det bästa av det, innan jag levt mitt liv utan att ha tagit risker.
Ett litet mål jag har är att flytta ifrån Norsjö. Får börja där och det vet jag kommer att ske, men kanske inte just nu men snart. Jag kan inte bara tänka på mig själv nu, utan även den jag valt att dela min tillvaro med. Alltså min pojkvän. Jag mår bra med honom och vet att jag behöver honom vid min sida för att orka. Han har mer ljus som han brinner för, därför gör jag allt för att han ska få uppnå det han vill. Jag vill dela hans lycka.
Tur man har Ralf som orkar med mig och mitt liv.
